nattsvammel
Jag vet att det här inte är slutet, även om jag gråtit mig till sömns varenda kväll nu. Och även om jag sopar min panik under mattan varje morgon. Så vet jag att den där dagen kommer så småningom. Dagen då jag kan andas utan att gruset samlas i halsgropen och kudden kanske till och med hinner torka någon gång.
Men till dess får jag nog bara hålla ut. Jag får vakna upp varje morgon med skavsår i bröstet och gråta ut alla tårar som samlats i mig under året. För det kommer bli bra.
