ge mig två sekunder innan du ger upp.
Jag har lärt mig att inte reagera direkt när jag är arg, att inte skriva saker jag inte menar om människor jag bryr mig om, jag har lärt mig att inte lita på andra än mina närmsta vänner och framförallt så har jag lärt mig att saker alltid kommer fram.
kärlek
Men idag så har jag världens finaste pojkvän. En person som jag inte skulle byta mot någonting annat. En person som har fått mig att tro på att kärlek finns för det är just vad han är för mig - kärlek. Han har visat mig att det mest patetiska jag visste i världen kan vara det finaste i världen.
Love
kärlek
Jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad.
Det är så många saker man måste lista ut. 19 år av mitt liv har gått och jag har ingen som helst aning över vad jag vill göra och hur jag ska göra det. Jag har tagit studenten, det är nu jag ska göra allt jag någonsin drömt om och jag är livrädd.
Till digte
Han vill vara blind.
Jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad.
Sedan träffar vi en kille som har noll i huvudet, behandlar oss illa och så helt plötsligt så blir vi kära. Vi blir sårade och personen vi placerade förut i våran friendzone. Ja, han finns där. Låter oss gråta ut mot hans axel utan att döma oss. Ändå får han vara kvar där, i den zonen. Även fast han är den pojkvännen som vi faktiskt letar efter.
För man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv.
jag har världens bästa vänner.
Det här är till alla er som tagit er tid att lyssna på mig och mitt kaos.
Till alla er som har sett mina sår och kramat mig lite extra, till alla som har sett mig gråta och som har torkat mina tårar. Alla som suttit med mig i spöregn och fått mig att skratta genom tårarna. Det är till alla er som skickat hundratals sms med peppande ord och kärlek. Det är även till er som trott på mig när jag visat allt annat än vilja. Det är helt enkelt till er som räddat mig om och om igen.
Ibland undrar jag varför. Varför har ni gett mig er tid och er kärlek? Hur orkade ni? Varför har ni hjälpt mig resa mig upp så många gånger och varför har ni inte flytt de gånger jag varit helt förjävlig? Varför har ni stått vid min sida trots alla motgångar och undanflykter. Varför? Det är nog ingen fråga någon kan svara på, för vad svarar men egentligen på något sådant? Alla ord känns så små när man ska förklara för någon varför man älskar utan gränser. Kanske är det just det som är svaret på mina frågor. Kärlek som inte har några gränser går inte att styra. Kärleken som ni gett mig. Jag vill bara säga tack.
Jag vet ärligt talat inte vad jag hade gjort utan er. Även om det fanns dagar då jag hatade er för att ni älskade mig. Så var det just därför jag älskade er. Ni såg förbi mina undanflykter och mina försök att inte behöva ta itu med saker, ni slutade inte älska mig bara för att jag misslyckades gång på gång. Tack för det.
Ni har alla hjälpt mig. Oavsett om ni finns för mig nu eller inte, så har ni räddat mig många gånger. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna visa hur tacksam jag är och kanske går det inte att visa den enorma tacksamheten jag känner. Det är ni, som hjälpte mig att inse att jag försökte hålla ihop någonting som inte var hälsosamt. Varken för mig eller er. Tack för att ni fått mig att ta tag i livet och framförallt i skolan. Tack för att ni trodde på mig även fast mitt tvivel byggde hinder framför mig. Tack för att ni räddade mig när jag som mest behövde bli räddad.
don't you worry child
you better lose yourself in the music.
when it's love you say them out loud.
tack för allt du gör för mig.
jag har en person i mitt liv som jag älskar över allt annat, en person som ingen någonsin skulle kunna ersätta. Min storasyster, hon ger mig så otroligt mycket utan att ofta inte få något tillbaka. jag vet att jag kan berätta allt för henne och vara hundra procent säker på att hon håller det hemligt. hon är på riktigt världens finaste människa, hennes insida är bland den finaste jag sett och hon är bland den givmildaste människa jag vet. bokstavligen. hon ger mig så mycket, så otroligt jävla mycket. jag vet att jag är förjävlig ibland, så förjävlig att hon ibland bara vill slå mig på käften och få mig att vakna upp ur min jävla drömvärld. jag är skyldig henne så mycket. jag hoppas hon ser det här och tar varenda ord jag skriver på allvar. för allt är sant. hon är världens bästa syster, dotter och vän. jag bara vet det. jag vill bara att hon ska veta hur mycket jag egentligen älskar henne för jag kan vara otroligt dålig på att visa det. jag vill bara skriva tack till henne, för allt hon gör för mig.
allting har en mening.
jag tror att det finns en mening med allt som händer. Att du och jag bara var menade för varandra den korta tid som du höll min hand, att du kom in i mitt liv för att få mig orka ta tunga kliv. Och sen när jag kunde stå på egna ben så var det dags för dig att gå, jag anklagar dig inte alls längre utan jag vill tacka dig för den tid du fanns hos mig. Du fick mig att känna lycka, du lagade hålen i mig och fyllde tomrummen i mitt hjärta. tack.
för ni är det finaste jag vet, när allt annat här är falskt och fel.
du bad mig ta kärlek lätt som en vind, men jag var så ung och dumstridig.
nattsvammel
Jag vet att det här inte är slutet, även om jag gråtit mig till sömns varenda kväll nu. Och även om jag sopar min panik under mattan varje morgon. Så vet jag att den där dagen kommer så småningom. Dagen då jag kan andas utan att gruset samlas i halsgropen och kudden kanske till och med hinner torka någon gång.
Men till dess får jag nog bara hålla ut. Jag får vakna upp varje morgon med skavsår i bröstet och gråta ut alla tårar som samlats i mig under året. För det kommer bli bra.
<3
someone to love
Konsten att veta vem man är och att vara stolt över det, att våga stå för sina åsikter, att veta att man duger och att man är bra som man är, att våga göra misstag, att våga vara stolt över sig själv, att våga falla och sedan ha modet att resa sig igen.
Alla har vi brister och jag känner till mina ganska bra, men jag vet att det är okej att dem finns där. Det är klart jag försöker göra saker och ting bättre, men jag är bara människa och jag kommer alltid vara missnöjd över något, OM jag är på det humöret och har en dålig inställning.
Vare sig man väljer att skylla på andra eller trycka ner någon annan, så är det enligt mig ganska simpelt. Jag tycker man ska börja med sig själv istället. Det är den enda människan du egentligen kan styra över.
Försök aldrig styra och ställa i någon annans liv, så lågt får vi aldrig sjunka som människa. Så var stolt över den du är för det finns bara en av dig och alla andra har sin rätt att vara stolta över sig själva, eller i alla fall att försöka vara det.
