Till digte
Det här är till dig som inte orkar leva mer, som är rädd för att somna på grund av att ångesten vägrar släppa taget om ditt psyke och till dig som gråter för att hela livet känns meningslöst, dig som helst av allt bara vill lämna den här världen. Dig som springer tills benen ger vika bara för att du fortfarande tror att sanningen går att springa ifrån. Till dig som bara äter ett halvt äpple under hela dagen för att någon fått dig att tro att du inte duger som du är. Det är till dig som sitter uppe på nätterna och viskar för dig själv att det måste bli bra snart för annars ger du upp. Dig som inte orkar.
Lyft på huvudet och sträck på ryggen för du har ingenting att skämmas över. Strunta i att dina ögon är rödgråtna och att hela din kropp skakar. För du är aldrig ensam och om du ser dig omkring så kommer du märka att det alltid står någon där med armarna utsträckta redo för att ta emot dig när du faller. Sluta göm undan paniken, för är det ingen som ser det, så är det ingen som kan rädda dig heller. Du får gråta och du får skrika hur mycket du vill, det finns ingen som säger att man måste skratta och le hela tiden.
