Jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad.
Vi tjejer är några av de mest komplicerade varelserna på den här planeten. Det enda vi tjatar om är att hitta någon som behandlar oss bra och att det är så himla viktigt att hitta en pojkvän som är snäll. Men så fort vi finner den här snälla killen så hamnar han i en såkallad "friendzone". Det spelar ingen roll vad han känner för oss, utan han bara hamnar där. Han blir vår bästa vän.
Sedan träffar vi en kille som har noll i huvudet, behandlar oss illa och så helt plötsligt så blir vi kära. Vi blir sårade och personen vi placerade förut i våran friendzone. Ja, han finns där. Låter oss gråta ut mot hans axel utan att döma oss. Ändå får han vara kvar där, i den zonen. Även fast han är den pojkvännen som vi faktiskt letar efter.
Sedan träffar vi en kille som har noll i huvudet, behandlar oss illa och så helt plötsligt så blir vi kära. Vi blir sårade och personen vi placerade förut i våran friendzone. Ja, han finns där. Låter oss gråta ut mot hans axel utan att döma oss. Ändå får han vara kvar där, i den zonen. Även fast han är den pojkvännen som vi faktiskt letar efter.
